Advertise with us. Click for details.

March 2013 archive

Historien om när Arbetsförmedlingen fick italienska kavajer

 Kavaj från Arbetsförmedlingen (tidigare Arbetsmarknadsverket), tillverkad i Italien.

 Diskret men bekant logga på bröstfickan.

Om jag säger profilkläder på jobbet, vad säger du då? Kanske tänker du på dåliga passformer, billiga material och färgkombinationer som har matchats ihop på Internet utan att testats i verkligheten. Som tur är, är det i dag få företag som har profilkläder, utan kläderna är vanligast i branscher där det är viktigt att de anställda tydligt skiljer sig från kunderna, till exempel i livsmedels- och elektronikbutiker. Ett annat exempel är de gula rockar som Sandvik Coromant har på sig när de besöker kunder.

Men historiskt har det funnits oväntade undantag där även andra branscher satsade på egna kläder. Detta tips kom via en av Manligheters läsare, Kristofer, som arbetar på Arbetsförmedlingen. Han hittade en skattgömma på kontoret.

Historien som Kristofer har gett oss handlar om en kavaj som för många år sedan gavs till medarbetare på Arbetsmarknadsverket, som Arbetsförmedlingen på den tiden hette. Kavajen är uppsydd i Italien, men vilken tillverkare som tillverkat kavajen är okänt. Lägg märke till den broderade loggan på kavajärmen.

Arbetsförmedlingen hade, precis som många andra myndigheter och företag fram till 1980-talet, en strikt klädkod. Sannolikt gavs den här kavajen bort till medarbetare en tid efter det att klädkoden togs bort, kanske i ett försök att förmå Arbetsförmedlingens medarbetare att fortsätta att klä sig propert efter “avregleringen”. Färgvalet (brun), knäppningen (treknäppt) och axlarna (rätt markerade) skvallar om att det borde röra sig om tidigt 1990-tal. Till kavajen följde en härlig lapp till den framtida bäraren:

Underbar läsning.

Vet ni mer om Arbetsmarknadsverkets kollektion eller liknande initiativ från andra företag eller myndigheter, hör gärna av er till oss på manligheter@gmail.com.

zp8497586rq

Snowshoeing – konsten att traska på snö

snowshoeing

snowshoeing

 LL. Bean boots och chinos med flanellfoder från L.L. Bean, Shaggy Dog-tröja från J. Press, button down-skjorta från Brooks Brothers, skotsk lammullshalsduk från O'Connells, handskar från Land's End och mössa från American Apparel.

Joggare, par på promenad och hundar som rastas. För en svensk som besöker en amerikansk park eller friluftsområde är besökarna rätt lika dem hemma i Sverige. Men det finns ett stort undantag: de så kallade fritidscyklisterna. Cykling är för de flesta svenskar något man antingen förknippar med hård träning; mountainbike i skogen eller Vätternrundan, eller ett helt vanligt transportmedel som tar en till jobbet och hem igen. Mellanläget är att på en vanlig cykel ta en vända runt byn, gärna iklädd sportoverall. Det är något som förekommer bland äldre hundägare som måste rasta sin pigga Collie, men det kan knappast ses som någon större fritidsaktivitet.

I USA är förhållandet nästan det motsatta, att hyra en cykel och i maklig takt trampa runt i en park eller längs ett motionspår är inget konstigare än att gå ut och jogga eller ta en promenad. Ungefär som vi i Sverige åker roller blades, paddlar kajak eller åker längdskidor.

Ett annat transportsätt som mer eller mindre är obefintligt som sportlek i Sverige, trots mycket goda förutsättningar, är så kallad “snowshoeing” det vill säga att knalla runt i skogen med snöskor på fötterna.  Det anordnas kurser i snowshoeing på alla vintersportorter i USA och det finns särskilda “tracks” i skogen där man kan gå runt.

70-tal i Maine ett lyckligt gäng ynglingar ska uppleva sin första tur på skaren.

Ett glatt gäng “snowshoers”. När man fotas med sina snöskor på verkar det vara tradition att hålla upp ena foten.

Snowshoeing kan också vara en extremsport, dock ännu inte representerad i Vinter X Games.

Snöskorna har utvecklats mycket det senaste seklet.

Även i Alpområdet har snöskor länge varit populära, särskilt för offpist-åkning och annat som kräver att man går uppför berget. Trugor eller skarbågar, som snöskor hette förr i tiden, användes då främst i skogsarbeteFör vanliga transporter och jakt var skidor betydligt vanligare.

Trots åtaliga turer till fjällen och en uppväxt i  snötäckta landskap har vi aldrig ens testat än mindre sett ett par snöskor. Så när möjligheten dök upp under senaste besöket hemma kunde vi inte låta bli. Så hur kul är det där med “snowsheing”? Tja, jämfört med att pulsa runt i djupsnö är det fantastiskt. Man kommer upp en bit och ser naturen på ännu ett annat sätt.

zp8497586rq

Vanligaste stilfällorna för svenska män

En kompis till oss tog denna bild på Kapstadens flygplats. Tweed med dubbelknäppt väst, fluga, guld, markanta glasögon och en stor cigarr – för mycket av det goda och det är lätt att man går från att vara välklädd till utklädd.

 Alla som gillar kläder har någon gång exprimenterat lite, och tagit på sig en outfit som så här i efterhand känns lite för mycket. Under studenttiden gick jag en gång till det lokala studentstället Herrgården i Linköping iklädd ett komplett beige hiphopställ i plysch med matchande byxa och tröja från Enyce (på den tiden var det bara hiphop som gällde). Rätt snabbt kändes det för mycket.

Samma sak kan hända med klassiska kläder. Även om mycket beror på tillfälle, så kan vissa kombinationer (hatt och fluga) eller plagg (knickers) vara svåra att bära upp utan att man känner sig som Ture Sventon. Mycket handlar så klart om sunt förnut och magkänsla, men det finns två stilfällor som även en person med gott omdöme lätt kan trampa i i Sverige:

- Överdriven “Country Clothing”. Visst tweed, brouges och manchester är härligt och regler som “Don't wear brown in town” är något passé, men undvik för mycket av det lantliga när du är i stan. Ser det ut som att du ska ut på rävjakt, eller som att du ska åka till ditt gods i Sydafrika, så är det bäst att byta ut ett eller ett par plagg.

- Täck inte ansiktet. Skägg, glasögon och fluga är trevligt men tillsammans blir det för mycket. Pricken på maskeradutstyrseln är att toppa det hela med en hatt. Att kombinationer som de här är populära längs Skånegatan och i Malmö är inget argument, eftersom hipsterstilens själva kärna just är att vara ironisk eller too much.

Den kände italienske modejournalisten Angelo Flaccavento excentriska stil är en del av hans varumärke, men något det flesta män inte tjänar på att ta efter.

Vittorio Feltri

En annan italiensk journalist, Vittorio Feltri, vars signum istället är ett par markanta glasögon till en annars traditionell och ytterst sofistikerad klädsel.

zp8497586rq

En klassisk polotröja

 Över jul och nyår var vi i Sri Lanka. Här på väg upp i bergen mot Horton Plains. Pikéttröja från Land's End.

Pikétröjan är i grunden ett sportplagg och inget man har till vardags utan hellre i lite ledigare sammanhang. Mer avslappnad än en vanlig skjorta, men ändå betydligt mer representativ än en t-shirt, det är de två kvaliteter som gör pikétröjan till något av det perfekta semesterplagget.

I sydeuropa gillar man avancerade modeller i supertunn cashmere. Den klassiska preppyvarianten är betydligt enklare, alltid i pikétyg  med ribbad krage och arm och två knappar vid kragen. Passformen ska inte vara för tajt. Ett tips för att få tyget riktigt mjukt är att torktumla plagget lätt efter tvätt.

Märken som Lacoste och Ralph Lauren gör fina modeller men loggan kan kännas störande, sedan är 500kr+ för en pikéttröja ganska dyrt.

Ett alternativ som Manligheter lyft fram tidigare är Land's Ends klassiska pikéttröja, Original Mesh Polo Shirt. Finns i ett tiotal olika färger som varierar under året samt i två olika passformer, regular and tailored fit. Vanligtvis $29 styck men Land's End har alltid $5 rabatt per tröja om man köper tre eller fler. Dessutom kan man passa på att lägga sin order i samband med någon av Land's Ends återkommande 30%-reor. Tröjan går även att beställa via Land's Ends UK för £23, vilket med dagens svaga pund bara motsvarar runt 220 kronor.

Sri Lankesisk öl vid Hikkaduwa Beach. Tröja från Land's End.

zp8497586rq



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...