Det finns få klassiska herrfrisörsalonger kvar i Stockholm. En av de mest traditionella drivs av två herrar varav den ena är pensionär och endast arbetar på måndagar: Greber och Hansel Herrfrisering på Lästmarkargatan 6. En klippning kostar cirka 390 kronor och det går inte att boka tid utan det är det klassiska drop in-systemet som gäller. Vid lunchtid sitter här alltid en handfull bank- och juristgubbar och väntar på en enkel klippning, rakning eller en trimning av ögonbrynen.
Sedan ett drygt år tillbaka klipper jag mig regelbundet hos GH Herrfrisering.
Och från min första klippning hos Krister klippare i Ockelbo, till de dyra salongerna med glassiga magasin och dyra designmöbler på Östermalm, till semesterklippningar på berömda salonger som Esquire of Wall Street i New York och The Barber Shop i Hong Kong, har jag aldrig klippt mig på en bättre och mer genuin salong än just GH.
Stämningen är inbjudande och bemötandet proffessionellt. Herrarna som arbetar här har klippt män år i över 30 år och vet exakt hur en klassisk frisyr ska kapas till.
GH. Herrfrisering har även en rad fina rak- och hårvårdsprodukter, till exempel rakborstar, hårvax och tyska hårborstar.
Nyklippt och glad. Rock från Rugby, ecrufärgad button down-skjorta och tweedkavaj i sack modell med 2/3 knäppning från Brooks Brothers, madderslips från Ralph Lauren Purple Label och sidennäsduk med rävar från Ralph Lauren.
av Per Nilsson
Jag klipper mig hos Stickan på hörnet. 73 år gammal frisör i 80 år gammal salong. Han är andra ägaren och har aldrig klippt en kvinna. Kammar igenom håret med kam medelst bomull för att få bort småhåren. Rakar med kniv i nacken och duttar med sprit. Frågar om man vill ha kant i nacken. Har pornografiska magasin i tidningshyllan, men inte alltför pornografiska. Berättar gärna fräckisar men frågar först om man tål att höra dem. Ger hårbottensmassage, gärna med hårvatten.
Och jag betalar 130 kronor, brukar dock ge 150 och lägga 20 kronor i Frälsis lilla insamlingsbössa som står på disken bredvid en skylt som talar om att företaget ej är lönsamt, men mycket trivsamt. “Det kommer in en liten tant och tömmer bössan någon gång i månaden” säger Stickan. Och sopar upp lite tussar från det schackrutiga golvet.
Härligt! Låter klockrent. Allt från behandlingen med kniv, sprit och bomull + lektyren känns igen från GH.
Får man frågan var Sickan husserar? Säkert fler läsare som är intresserad av att testa en riktig herrsalong, särskilt till det priset.
Stickan håller till på hörnet Falkgatan/Ånäsvägen i Göteborgs östra delar. Rekommenderas varmt.
Och givetvis handlar det även här om drop-in.
Christer på bilden drev i typ 30 år salongen Hårmäster på Hanverkargatans början. Han flyttade ner på stan för två år sen och dubblade då sina priser.
Vilket möjligen beror på att hyran också är det dubbla
Att hyra en lokal ett stenkast från Stureplan är inte gratis. Med tanke på att en lunch i innerstan kostar runt 100-130 kronor tycker jag 390 kronor för en klippning är rätt rimligt.
Ja, Jesus Kristus, vilka fantasipriser. Mina lunchlådor glädjer mig allt mer.
Hur många kunder per timme hinner denne 390 kr-frisör klippa?
Det har jag av förklarliga skäl ingen aning om
Som i alla typer av affärer varierar sannolikt kundströmmen kraftigt. Många gånger när jag varit där har det inte varit någon kö överhuvudtaget så då har han max kunnat haft 1,5 kund /h. Ibland har jag suttit där och väntat i 40 min undertiden klipptes tre gubbar. Så det varierar. Möjligen tar han lite mindre i betalt om man är halvflint.
Vill man tjäna pengar så finns det förmodligen mer lukerativa sysselsättningar.
Jag klipper mig på en trevlig salong i centrala Göteborg för 380kr. Cityfrisörer måste helt enkelt hålla de priserna för lokalhyrans skull. Vill man inte betala den summan finns de ju frisörer med lokaler utanför den direkta stadskärnan. Desutom finns det betydligt dyrare alternativ, jag tror att de tar 450kr för en klippning på NK…
Jag tänkte givetvis på de hutlösa lunchpriserna.
Helt sant, det ska sägas att jag känner en handfull män som klipper sig för ca 600-1000 kronor per gång. Runt 350-400 kronor är ett helt ok pris i en storstad.
Pornografiska magasin och fräckisar??? Det kanske bara är jag, men porr och snuskiga historier känns som själva antitesen till stil och god smak. Med all respekt för personerna så låter alltihop lite väl likt “Farbror Bosse” för att det skall verka trevligt.
Jag håller givetvis med om att pornografi är allt annat än önskvärt. Men jag skulle inte kalla min frisör för en kvinnoförnedrande snuskgubbe. Snarare som en äldre man utan kännedom om den moderna tidens politiska ideal. Vilket jag kan bortse ifrån den timma per månad som jag spenderar i hans salong. Och tidningarna är alltså ordentligt gamla, bör jag kanske tillägga. Tänk Piff.
Och jag har inga problem med fräckisar, faktum är att de kan vara ganska roliga. Dessutom frågar han ju alltid innan han berättar dem. Och frågar om den var lite för fräck när han är färdig. heja Stickan och det gamla gardet säger jag – en fläkt av en tid som flytt!
Trevligt att det gamla gardet av frisörer ges lite utrymme! Själv klipper jag mig hos Herbert Patzer på Frisören som legat på Storkyrkobrinken i Gamla Stan (Stockholm) sedan 1859. Nu har kollegan Ingemar gått i pension och lokalen ska renoveras vilket gjort att Herbert flyttat ner till trakterna av S:t Göran och draken statyn. 250 kr för en klippning, rakkniv i nacke och runt öron, hårvatten, rakning med kniv efter lite förvarning så han hinner fixa utrustningen. Inga kvinnor klippes. En epok gick väl i graven i och med flytten men jag ska strax inspektera de nya lokalerna och hoppas att de har kvar något av de förras charm med gamla bilder, reklamaffischer, antik kassaapparat och väggpanel i trä. Toni & Guy och liknande “salonger” kan slänga sig i väggen!
Jag menade inte att 390 SEK är för dyrt. Efter att alla hans kostnader och skatter blir det inte många kronor kvar. Får han iväg 1500 SEK i timman (rush hour) blir det inte mer än några hundralappar kvar.