Collegehalsduk, slips, klubbkavaj (cashmere) och flanellbyxor från J.Press. Button down-skjorta från Brooks Brothers, överrock och väska från Rugby, chukka boots i mocka från Alfred Sergant.
Vi har tidigare skrivit om collageshalsdukens historia och som variation till den klassiska ullhalsduken och den fina cashmerescarfen piggar collegehalsduken upp höstgarderoben.
En klassisk collegehalsduk ska vara mellan 130-180 cm lång och ha dubbla lager vävd ull. Tjockleken gör halsduken så bylsig att de flesta viktekniker funkar dåligt, därför är det bäst att hänga den runt halsen. De bästa halsdukarna säljs idag på J Press, Luke Eyers (där du kan beställa en egendesignad scarf) och Smart Turnout.
J.Press klassiska collegehalsdukar.
Drakes of London har en lite mer excentrisk variant, pris $95.
av Per Nilsson
En fråga, dock ej relaterad till halsdukar. Köpte i dag en kavaj i Harris tweed. Den har dubbelt sprund som när jag fick den var fastsytt längst ned med två stygn på var sida. Skall jag ta bort dess stygn? Jag misstänker det, men jag tänkte bäst att fråga någon som har koll först!
Bra fråga! Dessa styng sitter bara där för att kavajen ska hålla sin form under transport, lager etc. Sprätta bort dem försiktigt och njut av kavajen.
College-halsduk kan man bära – förutsatt att man använder sitt eget universitets färger. Ungefär lika pinsamt som när folk stoltserar med diverse HYP-tröjor utan att ha gått där.
En känga till för att du har en skulls and bones slips (då jag antar att du inte är medlem där).
Skärpning!
Sannolikt har ytterst få som köpt en dödskalle slips på J.Press varit medlem i Skulle and Bones föreningen vid Yale, utan det är en noveltygrej. Precis som deras dödskalleflugor, flugor med bull dogs etc.
Men enligt traditionella etikettsregler från”Gentlemanen” så har du givetvis rätt, det är grovt stilbrott att bära symboler som man själv eller ens far/farfar inte förtjänat. Men likväl som det är ok att bära bruna skor efter klockan sex så anses det numera också ok att ha en klubbslips eller fluga från en gamal förening/förband eller skola – så länge man befinner sig i ett sammanhang där man kan förutsätta att ingen tar anstöt.
Det går inte att jämföra färgglada halsdukar och lustiga symboler med tröjor med texten ”Harvard” och ”Yale” – varför? Jo, för att i princip ingen kommer att känna igen en gammal halsduk, lika lite som någon kommer att kunna identifiera att ett visst tweedmönster tillhör en specifik engelsk släkt eller att just den slipsen från Drakes of London har ett mönster som tillhörde ett visst brittiskt hundförarkompani från 1910.
För att citera ett gammalt inlägg:
”Är man svensk och aldrig satt sin fot på ett riktigt fint universitet kan det känns lite fånigt att köpa en halsduk från prestigeplatser. Men det finns inget stort kotymproblem med det. Traditionellt har regeln visserligen varit att man inte får bära plagg eller symboler som tillhör universitet eller andra föreningar om man inte själv är medlem. Men sedan några årtionden tillbaka har denna princip börjat försvinna. Nu handlar det mer om att kunna anpassa sig till situationen, för att inte hamna i ett pinsamt läge, där någon frågar om man har gått på Yale, och man får haspla ur sig att ”No, no I’m from Sweden, I bought this online”.
Rekommendationen blir därför att inte bära en halsduk från Yale när du reser till östkusten , brittiska klubbslipsar när du ska på affärsmöte i London och Rugbytröja när du besöker Nya Zeeland. Men så länge du känner till det historiska arvet ska du inte begränsa din klädsel på grund av dåtidens hierarkiska och socioekonomiska väldigt stela ramar. Länge leve medelklassen!”
Du säger det själv, ”det är grovt stilbrott att bära symboler som man själv eller ens far/farfar inte förtjäna”
Att jämföra detta med att bära bruna skor efter klockan sex är rent löjeväckande. Bära bruna skor efter klockan sex kan väl vilken förrvirad greve som helst göra i hastigheten. Bära en skolans symboler som man inte gått på däremot, ja, inte bra.
Jag kan tänka mig hur två av mina vänner som gått på Yale skulle reagera om jag sprang runt i en skull and bones halsduk.
Du skriver vidare ” befinner sig i ett sammanhang där man kan förutsätta att ingen tar anstöt” hur kan man förutsätta det om man springer runt på stan? då kan man ju stöta på vem som helst.
Självklart ska du bära vad du vill, tycker du det är ok, fine. men till den stora massan, Det är inte att föredra! Det finns så otroligt mycket snygga halsdukar och slipsar. Varför bära Skolgrejer? Om det inte kommer från ”din” skola förstås.
Skulle dina två vänner som har gått på Yale ta anstöt av det, ja då är det väl deras huvudvärk?
Om jag skulle sticka, sy eller föralldel köpa en halsduk kommer jag förstås att använda de färger och mönsterkombinationer jag föredrar – det är mig fullständigt egalt om något överklassuniversitet på den amerikanska östkusten har använt samma ränder tidigare.
Överhuvudtaget är det friskt att bryta elitistiska symbolanvändningar som ytterst är något slags halvhemligt tecken på utbildning och/eller makt. Som varande käringen mot strömmen hade jag tyckt det var hysteriskt givande att, om jag tycker om designen, bära en frimurarring utan att ha någon koppling till detta ordenssällskap (sekt). Förutsättningen är förstås att jag rör mig i kretsar där någon skulle kunna ta anstöt. Och det gör jag ju inte.
If you like it – wear it.
Bära frimurarring på kul alltså, du ger sken av att vara en symbol anarkist. Det är mycket riktigt som du säger, ”det skulle vara deras huvudvärk” men vem vill ge sina vänner huvudvärk? Inte jag i alla fall.
Får de huvudvärk av en sådan sak skulle jag tro att de har bekymmer som antagligen inte kan lösas genom att du slutar bära den där halsduken.
Men det är förstås min analys.
Skulle Bones slipsen håller jag med är på gränsen
Men det beror mest på att dödskallar i sig är en udda symbol. Det är present jag fått och jag brukar bära den lite då och då (på senare tid har slipsen dykt upp på bloggen en del, men det är mest en slump). Sannolikt skulle dina vänner från Yale inte reagera om någon sprang runt med en halsduk med dödskallar på, det är trots allt en symbol som används i allehanda sammanhang och många klädtillverkare använt sig av genom åren från trendmärken som Psyco Bunny och Baker Black till New & Lingwood och J.Press/Brooks Brothers, Ralph Lauren för att inte tala om alla barnkläder. De torde vara rätt härdade vid det här laget. Mer än något annat är dödskallen en symbol för 1) pirater 2) hårdrockare. Att den sedan använts av en viss studentförening vid Yale är ytterst perifert. Känner bara en person som gått på Yale och han hade t ex aldrig hört talas om det.
När det gäller collagehalsdukar tillhör de flesta färgkombinationer någon skola detsamma gäller klassiska klubb/regementslipsar och även olika typer av tweed. Användningen av dessa i sin ursprungliga kontext har sedan länge försvunnit (collagetröjan har ersatt den färgglada halsduken) och därmed är det ok att använda dem för även icke-invigna. Givetvis går det lika bra med ett gäng ihop hittade färger, men de flesta tillverkare brukar utgå från traditionella kombinationer då de helt enkelt är snyggast.
Självklart kan man inte förutsätta att ingen kan ta anstöt men här gäller sunt förnuft. Bor du i Sverige och bär en randig brittisk klubbslips eller en rutig tweedkavaj från Hacket så kommer ytterst få känna till dess ursprung och dem som gör det kommer knappast bli upprörda (och om de skulle bli det så är det deras problem). Är man däremot bjuden till ett gods utanför London (dåligt exempel men du förstår säkert vad jag menar) så är slipsen/tweedmönstret inte är så lämpliga då dessa plagg just i den kontexten faktiskt betyder något.
Människor bär redan kläder som har ett akademiskt, millitärt och socialt ursprung utan att känna till dessa. Det vi till del försöker göra på denna blogg är att upplysa om den historien, på så vis blir det lättare att själv bestämma när man är bekväm att bära vissa plagg.
Gällande regeln om inga ”bruna skor efter klockan sex”, den är inte fel för att vilken ”förvirrad greve som helst kan råka gör det” utan för att det helt enkelt är en dum regel som inte ger någon guidning till hur man ska klä sig snyggt.
Det intressanta med symboler är att de många gånger har alternativa betydelser. En inbiten konservativ Yalestudent skulle givetvis inte höja på ögonbrynen om det glider förbi en hårdrockare med en döskalle t-shirt i folkhavet. Men om det promenerar förbi en välkläd trevlig man i kostym och rock, med en Skull and Bones slips däremot… Då sätter man dödskallen i ett annat läge.
Det är en väldigt snygg slips, jag förstår att du gillar den. Jag tror självklart inte att du bär den för att ge falska förespeglingar. Tvärtom, det är ju som du riktigt säger att ni på er trevliga blogg belyser och förklarar olika stilar. Gör djup dyknigar och tydligör historiken bakom plaggen.
Din slips ser jag snarare som en tribute till stilen och studentföreningen. Jag ser det på dettavis för att jag känner till din ”roll” och därav får symbolen för mig en annan innebörd när du bär den.
Anledningen till mitt inlägg är att jag ville förmedla mitt budskap till övriga bloggläsare, om att inte bära symboler som är ”starkt” förknippat med något man inte har en relation till. Det är inte att föredra. Vad som definierar en relation däremot, det är en på sätt och vis öppen fråga.
Klokt resonemang! När man väl vet vad något står för/betyder är det lättare att välja när man ska bärar det. I sommars när jag och Lydiah var på J.Press i New Haven köpte jag en fluga ugglor på, innan jag tog fram kortet så dubbelkollade jag faktiskt med expiditen om ugglorna symboliserade någon hemlig klubb eller studentförening, han svarade vänligt ”No, sir it’s just a bunch of owls”
Goddag!
Tänkte kolla, har hittat en golden fleece från BB på ebay, för lite över tusenlappen.
Men den formen är inte riktigt min typ utan jag föredrar mer figurnära. Så min fråga är, går det ändra boxigheten till en slimmare siluett? Eller förstör man kavajen på något sätt? För jag antar att jag kommer få ta till ganska mycket.
Det ända problemet är att det är en ”box suit” vilket jag vet att ni förespråkar här på manligheter
/Teo
Schysst fynd! Box-siluetten (sack suit) består främst i att kavajen inte har några ”darts” dvs. i prinicip noll insömnad vid midjan och att axlarna är naturliga. Vidden vid ärmar, byxa etc är i princip lika som vilken annan klassisk kostym som helst. Det är faktiskt inte helt omöjligt att sy om en sack suit till en lite mer slimmad modell, särskilt om du köper nån storlek mindre än vad du vanligen har. Tyvärr är det svårt att testa kläder på Ebay.
Vilken storlek är det och hur gammal uppskattar du att kostymen är?
Här är annonsen!
http://www.ebay.com/itm/300609397351?ssPageName=STRK:MEWAX:IT&_trksid=p3984.m1438.l2649
Jag chansade och köpte grisen i säcken lite, vet inte riktigt vad jag får och från vilken era den tillverkades i. Enligt AAAC så skall det nog röra sig kring 80-talet eftersom det endast är två knappar på ärmarna.
Jag är i vanliga ifall en 38/40 beroende på vilket märke. Men de två T.M Lewin kostymerna jag har så är 38 R lagom efter lite justeringar. Och jag räknar nästan med att göra ändring för ca 500-1000 kr på Golden Fleece kostymen
Den ser inte så fager ut på bilden, men efter en lång varmdusch hoppas jag få bort skrynklorna och väcka lite nytt liv i den
och ett 3/2 slag gör den ännu trevligare i mitt tycke då jag faktiskt inte äger en sådan.
Vad tror du Pär? Finns det hopp?
Har jag gjort ett klipp eller ska jag lägga paketet direkt i soptunnan?
Ser bra ut! Du kan säkert fixa till den, var beredd på att den kommer att se för anskrämlig ut när du öppnar paketet men allt sådant går att pressa till. Så länge den sitter bra över axlarna kan du säkert sy till den bra också. Om inte, så kan du alltid sälja den vidare
Är det ånga som gäller? Eller går det köra med strykjärnet?
Ånga funkar för små veck, men Ebay-inköp brukar kräva att man lämnar in kostymen för pressning, dvs. hos en skräddare/kemtvätt. Är den i ull/flannell som är känslig för malangrepp skulle jag lämna in den på kemtvätt i samband med att du gör alla skräddarändringar.
För övrigt har Per börjat få en riktigt stilig Morrisseyfrisyr.
Ja, eller en klassisk rockabilly quiff. Angående frisyrer så utlovades det för att bra tag sedan, om jag inte missminner mig en stor frisyr/frisör special? Jag tror vi är många män i sthlm som har svårt att hitta bra frisörer som inte tar larvigt mycket betalt.
Det är korrekt. Det är alldeles för långt på sidorna för att vara en Morrisseyfrilla, jag misstänker att Per sparar till (eller kanske redan har) ett ”duck arse” i nacken. Jag har inte sett någon bakifrån-bild på honom på länge.
Med den frisyren ligger han bra till för att få ta emot en eller ett par lavetter från uppretade scooteråkare med högt knäppta kavajer.
Steve, det stämmer vi får ta tag i det!
Algy, tack! Frisyren ser lite mer extrem ut på denna bild än vad den i själva verket är. Linsen plus vattenkammningen (nyss från duschen) gör sitt. Var hos frisören förra veckan, rätt kort klippt och tråkigt där bak. En ankrumpa vore kanske något att satsa på
Tips på bra frisör är G H Herrfrisering på Lästmakargatan 6, typ 350 kronor för en klippning. Har gått dit länge. Så klassiskt som det kan bli.
Det var ju synd, jag som hade hoppats på en rejäl rock’n'rollfrisyr!
Ska man klippa sig i Göteborg gör man det med fördel på Falkgatan i Bagaregården, hos den äldre gentlemannen Stickan som både är duktig och mycket traditionell. 130 riksdaler inklusiva rakning med kniv i nacken och en rejäl skvätt hårvatten med påföljande hårbottenmassage.
Vad använder du för hårprodukter? Vax? Gele?
Algy,
Din ovanstående analys är inte gentlemannamässig. Man kan ha olika åsikter om olika saker utan att för den sakens skull ”ha problem” som du så plumpt utryckte det.
Min kommentar är inte på något sätt plump, men jag är förstås ledsen om du uppfattade den som icke gentlemannamässig. Som du säkert förstår försökte jag endast peka på det absurda i att någon från en viss skola skulle ta illa vid sig av att någon som inte gått på denna skola skulle drista sig till att bära en halsduk med samma färgkombination eller symboler som skolan ifråga har använt sig av.
Jag står fast vid att den som, mot all förmodan, s k u l l e göra detta har större problem än problemet i sig.
Din komentar kan rimligen inte tolkas vara annat än plump. Jag finner det overhört ohövligt att påstå att människor ”har problem” som man aldrig har träffat, eller ens känner till det mest grundlägande om.
Du öppnar även för att bära frimurarring, trots att du inte är frimurare. Detta är också kränkande för oss som har frimurare i vår närhet.
Jag var för några år sedan ledamot i en studentförening, vi hadde givetvis föreningsnålar som flertalet medlemmar bar på våra sammankomster, då och då stöter man på personer med en dylik nål i knapphålet. Man säger hejhej, detta brukar vara början på ett trevligt samtal. Tänk vad konstigt samtalet hadde utvecklat sig om personen i fråga säger att han har köpt nålen på nätet och bär den för att den är snygg…
Jag förstår det som att du inte alls ser några konstigheter med att bära föreningars symboler som man inte är eller har varit medlem i. Och det får stå för dig. Du har givetvis rätt till din åsikt. Let us agree to disagree.
Men att påstå att personer ” har problem” till höger och vänster. Det bör man rimligen undevika som gentleman.
Men du vet, ett problem är ett problem.
Johannes,
Suck, suck och åter suck. Med din världsåskådning är det sannerligen lätt att bli upprörd.
Häromveckan sprang jag på en gammal lodis som hade en gammal colllege-tröja med tryck från min gamla kommunala högstadieskola. Han hade antagligen fått den av Frälsis eller liknande. Inte tog jag illa vid mig för att han inte hade gått på min gamla skola.
Tvärtom, jag blir mycket sällan upprörd. Självklart reagerar man inte negativt på vad stackars utslagna människor bär. Det är fint att de finns organisationer som klär dem, själv skänker jag väldigt mycket avlagda kläder (och fel köp) till välgörenhet.
Ett billigt sätt av dig att försöka göra en poäng.
Hej!
Varit läsare ett tag. Tycker att stil är personligt och förespråkar inte allt som ni gillar men hade inte följt bloggen om inte vi delade vissa gemensamma smaker i klädesväg.
Köpt ett par Loake, med lädersula (självklart) men vintern är på väg och vad gör man? Tycker det är att förstöra skon, särskilt känslan av den genom att sätta på en gummisula. Därav finns bara ett alternativ om vi bortser från att man byter sko när man kommer till jobbet. Var ska man handla ett par galoscher? Tvingas man lägga ut ca. 600 kr? Skulle vilja ha en light-version då man inte använt galoscher innan.
Norska Swims är att rekommendera! Galoscher i en mer modern tappning. Finns i flera olika färger.
Säljs bland annat på tillverkarens hemsida, NK och hos vissa skomakare.
Är inte byxorna i längsta laget Per?
Andreas
Nja, möjligen ser det ut så på bilden men i verkligheten har byxorna den vanliga ”mid atlantic cut”.
Se gärna vårt inlägg om byxlängder: http://manligheter.se/2011/02/09/vilken-byxlangd-passar-mig/
Det var guiden jag hade i åtanke. Fotografier gör inte alltid motivet rättvisa.
Stilpoäng för tidningen i rockfickan, såg den inte först
Jag håller med Johannes och vill då också tillägga att jämförelser med vad som en gång varit sportplagg, bruna skor och tröjor med grundskoletryck som köpts hos frälsis inte är jämförbara. Det går självklart inte att hålla reda på alla möjliga färg och randkombinationer som finns ”inmutade” hos regementen eller universitet, och skulle man då, utan uppsåt.s.a.s. , råka bära något sådant så må det väl vara hänt. Att man däremot fullt medveten om vad det är man bär för symbol och denna dessutom är klart definierad som t.ex. Skull & Bones eller logotypen/namnet på ett universitet, fast man inte har någon koppling till detta blir som jag ser det att ägna sig åt en form av renomésnyltning och t.o.m. pinsamt. De som har rätt att bära vissa symboler har förvärvat den rätten, oftast genom en prestation. Att då dessa skulle ta illa upp av att se andra som inte är berättigade är inte särskilt konstigt.
Basker är t.ex. en huvudbonad som bärs av många och färgerna i sig är inget som någon fäster avseende vid eftersom det är så vanligt och oftast framgår att det inte finns något militärt i sammanhanget. Skulle man däremot kombinera sin blåa baker med ett FN-märke eller sin vinröda med ett fallskärmsjägaremblem utan att ha tjänstgjort i ett sådant förband så blir det något annat. De som förtjänat att bära en sådan basker skulle med rätta (minst) ifrågasätta tilltaget och övrig omgivning skulle nog också ställa sig frågande.
Oavsett vad vi i det norm-neutrala Sverige vill tro så har symboler en laddning för väldigt många människor. Att ikläda sig andras uttalade symboler är som jag ser det att ”segla under falsk flagg” om inte något annat väldigt tydligt framgår av sammanhanget. Utöver det måste jag också stilla undra vad man själv vill uppnå med att bära andras symboler.
För mig handlar det mycket om att visa respekt och att som någon sade ovan, nästan se det som ett självändamål att reta upp människor ”eftersom det är deras huvudvärk” är mig helt främmande. Då kanske man även går på begravning och bröllop i snickarbyxor eftersom det passar en själv bäst. De människor som ser det som ett etikettsbrott och brist på respekt? Det är ju deras huvudvärk.
Ja jisess vad man kan hitta att bli upprörd över, om man orkar vill säga.
Du tycker inte det är liiite skillnad på att sådär till vardags bära en fin halsduk som råkar ha vissa grundfärger och att medvetet komma felklädd till något så sällsynt och speciellt som en begravning? En akt som uteslutande är till för att hedra den avlidne och således allt annat än vardag eller fest.
Men visst, orkar du bli upprörd över färgen på en halsduk så vill jag framföra mina varmaste gratulationer! Du lever uppenbart ett mycket problemfritt liv med ytterst få störande moment! Grattis och lycka till även i fortsättningen!
Ja du ”D.A.”, sarkasmer kan vara roande men oftast inte och de är inte heller särskilt trevliga i en diskussion. Oftast tyder det dessutom på en brist på argument och förmåga att hålla sig till sakfrågan. För att förtydliga mig, då det verkar behövas:
1. Jag är inte upprörd, inte det minsta faktiskt. Däremot uttryckte jag en åsikt, upprördheten verkar, av tonläget i ditt inlägg, ligga hos dig.
2. Jag tycker att jag ganska klart framförde att det inte var tal om vissa färgkombinationer eller mönster utan klart uttalade och definierade symboler vilket jag också illustrerade i baskerexemplet.
3. Slutligen gjorde jag en liknelse baserad på uttalandet (och den i Sverige tyvärr spridda uppfattningen) att det är personer som upplever ett problem som har problemet och att det ligger en bonus eller t.o.m. självändamål i att bryta konventioner även då det tas illa upp av många eller uppfattas som stötande. Hur du fick det till den varianten du själv uttryckte kan jag dessvärre inte svara på. Som alltid är det fascinerande att konstatera att det mest provocerande man kan göra i Sverige i dag är att ge uttryck för att man anser det finnas normer.
Jag tackar för gratulationen och lyckönskningarna och framför desamma till dig.
Tihi. Om de normerna innefattar att bli kränkt å andras vägnar av Pers skull-and-bones-slips eller collegehalsduk, så får du nog räkna med lite sarkasmer då och då. Ta nu bara inte det också för allvarligt.
Toodles!
Jag håller med! Per är en av Sveriges sämst klädda personer som dessutom försöker utge sig för att ha studerat på diverse Ivy League-universitet. Denna kombination borde göra att någon stänger denna blogg, det måste ju finnas regler mot detta. Och gör det inte så för guds skulle ”think about the children” (http://www.youtube.com/watch?v=Qh2sWSVRrmo) !!!
Per borde helt enkelt ta sitt förnuft tillfånga och skaffa billiga sneakers (vita), trekvartsbyxor och en för stor t-shirt med tryck på (inte Yale Per, lär av ditt misstag) så att han smälter in i det svenska samhället och klär sig helt enligt normen!
Det blir som så ofta annars en rent fantastisk överreaktion hos vissa människor när någon har en åsikt som inte omfattar ”låt gå för allt” normen. Ingen, åtminstone inte jag, vill på något sätt förbjuda (hur skulle det gå till?) någon att använda en Skull & Bones slips eller de som vill ha ”YALE” skrivet på bröstet att ha det, men jag förbehåller mig rätten att ha åsikten att det inte är lämpligt samt framförallt hysa en viss förundran över varför man vill ha det. Trots detta är jag, hör och häpna, varken upprörd eller kränkt. Men givetvis vill jag på grund av min åsikt i ”symbolfrågan” att så många som möjligt ska bära trekvartsbyxor etc. Självklart.
Tråkigt att det inte kan föras en diskussion utan att det ska tillskrivas egenskaper och åsikter som det inte getts uttryck för. Om detta beror på brist på sakliga argument eller en bristande kunskap i vad begrepp som upprörd eller kränkt faktiskt betyder låter jag vara osagt. En gyllene regel är som alltid också att inte ha en ton eller säga något på internet som man inte skulle säga om man hade personen framför sig.
Hoppsan hejsan, här drog det igång en riktigt spännande diskussion. Bra!
Att bryta med konventioner ÄR i vissa fall ett självändamål – om ingen gör det skulle vi ha en stillastående kultur, alternativt en kultur där en viss klass eller grupp dikterar villkoren och andra följer, där man till slut kommer att bli gripen av polisen för att man vågar utmana samhällets (alltså elitens) syn på vad som är ”accepterat” eller ”stötande”. Detta är alltså ett exempel på vad som kan hända om man inte vågar ifrågasätta, utmana och bryta mot gällande normer och informella ”regler” i samhället (jag talar INTE om att bryta mot lagen eller något annat). Jag är medveten om att detta kan anses ha dragits lite väl långt när diskussionen egentligen handlar om (ganska fåniga, tycker jag) amerikanska universitetssymboler men att ifrågasätta hela ifrågasättandet av konventioner tarvade ett svar.
I fallet med de två Yale-studenterna som Johannes känner och som vi rent hypotetiskt har tillskrivit en upprördhet över Pers slips, så ÄR det förstås deras problem om de upplever slipsen som ett problem. Hur det skulle kunna vara PERS problem är för mig en gåta. Möjligtvis kan det BLI hans problem om de två studenterna ger honom en lavett och drar av honom slipsen, men även då tror jag att DERAS problem är än större än Pers.
Angående begravningar kan jag bara tillägga att det för ett antal år sedan hade varit otänkbart att bära svarta jeans och mörka gymnastikskor till en begravning. Detta har jag sett fler gånger på unga personer de senaste åren, ett konventionsbrott är det sannolikt men ingen av de andra gästerna skulle ha kommit på tanken att påstå att dessa personer inte hyllar den avlidna genom att de inte bär kostym.
Slutligen, jag inser att mitt påstående om frimurarringen ovan var en smula överdrivet, men ärligt talat: vad ÄR det för fåniga organisationer som håller på med den typen av ”hemliga” saker och som samtidigt säkerligen är ett stängt nätverk där samhällets toppar kan frottera sig med varandra och fatta beslut utan insyn? Jag tycker att det är odemokratiskt och äckligt och mitt exempel kom sig nog av den åsikten. Men det är en helt annan diskussion.
Självklart har en privat organisation rätt att vara ett slutet nätverk och syselsätta sig med vad de vill (förutom att bryta mot lagen) det är det Algy, som känneteknar en demokrati. Var tycker du att ”topparna”som du uttrycker det ska fatta beslut och frotera sig med varandra? På den lokala arbetarpubben? nej, det är till det bättre med rådande ordning. Jag rekomenderar dig att gå med i en frimärksklubb, där hittar du säkerligen den insyn du söker.
Självklart har de det. Och lika självklart fattar man demokratiska beslut i demokratisk ordning, inte i en bastu någonstans helt utan insyn. Sedan må det vara frimurare eller ”Royal Bachelors Club” eller Rotary eller vad du vill. Det är av ondo att maktens män (och kvinnor, men det är tyvärr nästan alltid män) kan kringgå folket. Särskilt de som sitter på en enorm makt utan att vara demokratiskt valda överhuvudtaget. ”Rådande ordning”, som du uttrycker det, innebär att en liten pyttedel av världens befolkning sitter på all makt och alla resurser och utnyttjar dem precis som de vill. Det gillar inte jag. Men det är en annan diskussion.
Frimärksklubb är ingenting för mig. Jag har ju The Drones Club!
Det får givetvis stå för dig om du föredrar att bada bastu med insyn, jag tycker att det låter lite Exhibitionistiskt
Om man i Sverige inte är demokratiskt folkvald vald, dvs ingen politiker, men ändå sitter på stor makt. Har man rimligen ingen som helst skyldighet att vara öppen gentemot ”folket” då ligger ens redovisnings skyldighet sannolikt inom en privat krets, som i sin tur har redovisningsskyldighet mot aktieägare, styrelse eller liknande.
Med ”rådande ordning” menar jag givetvis inte att: en del av Världens befolkning styrs av en liten grupp av maktensmän som disponerar resurser helt efter eget huvud. Där börjar vi komma in på korruption och brott mot de männskliga rättigheterna. Att säga att detta är något jag ogilar skarp är ett ”understatement”
Vad jag menade med ”Rådande Orning”var givetvis hur saker och ting förhåller sig på nationellnivå, i Sverige. Vi kommer alltid att ha ett klassamhälle, så har det varit sedan urminnes tider, och så kommer det alltid att vara. Det är väldigt naivt att sträva mot något annat. ”överklassen” kommer fortsätta med sina mer eller mindre hemliga sällskap, Fabriksarbetare, kommer fortsätta att spela korpfotboll, åka på husvagnssemestrar och dricka bärs. Det fina med det är att alla är lika glada, eller lika olyckliga beroende hur man ser på det, men det är närmast en filosofisk fundering. Ovan nämnda exempel är grova generaliseringar, jag hoppas och tror att ingen tar illa vid sig, utan tar till sig min poäng.
Helträtt Algy, håll dig till The Drones Club där du gör ett bra jobb och låt frimurarna vara i fred!
Bäste Johannes,
Jag skulle önska att vi verkligen strävade efter att avskaffa klassamhället. Eller att vi i alla fall hade ett slags intention att göra saker och ting mer demokratiska och jämlika. Så är det inte idag, snarare tvärtom faktiskt. Men som sagt, det är en annan diskussion.
Du är förstås välkommen till TDC du också. Jag tror att du skulle få ett relativt stort gehör för din, om jag får kalla den det utan att du tycker att det är plumpt, konservativa syn på saker och ting.
Bästa hälsningar och tack för diskussionen!
Jag välkommnar inviten. Det är riktigt att min syn på vissa frågor är strikt konservativ. I andra frågor är jag väldigt liberal.
Tack själv!
De bästa hälsningar
Johannes
Väldigt intressant diskussion och det är glädjande att det finns så mycket intresse för en sak som jag längre funderat över och nej jag anser inte heller att det anstår en gentleman eller någon man för den delen att bära något som man inte har rätt till. Lika lite som man bär Kungl. Flottans officersuniform utan att vara sjöofficer bär man inte heller en skolhalsduk om man ej varit elev vid skolan i fråga. Min högst subjektiva åsikt är att det är lite som att gå runt med en falsk LV-väska i plast.
Denna problematik har jag länge funderat på då jag verkligen uppskattar collegehalsdukar, klubbslipsar och dylik (läs anglofil). Det har faktiskt gått så lång att jag har gjort slag i sak och låtit tillverka engelsktillverkade skolhalsdukar till min gamla skola och även nu till min nation. Vid intresse av att bära er egen nations, skolas eller sällskaps halsduk får ni gärna kontakta mig på collegeattire@gmail.com
Med vänliga hälsningar
M